Idag sprang jag 30 minuter på gymmet efter jobbet….. Det var inte skönt…Det var inte roligt..Jag kände mig som en hamster i ett ekorrhjul….Runt runt runt…. Jag gör det inte för att jag vill,utan för att jag måste……..
För ca 1 år sen fick min kropp nog…Jag hade 4 mediciner mot högt blodtryck. Jag hade fått diabetes, och jag fick en infektion i en tarmficka som höll på att kosta mig livet……..Jag slutade äta socker och allt annat sött…..Jag började springa…Hela sommarn och hösten sprang jag 5 km nästan varannan dag…….Det gav resultat… Jag gick ner 15 kg och blev av med diabetesen.. Jag kunde minska ner på blodtrycksmedicinerna också……..När vintern kom blev det svårare att springa ute i det fria….Jag började springa inne på gym…. Det blev inte lika ofta som förut och jag började unna mig öl och chips……..PANG PANG så gick jag opp 5 kg igen…
Livet är en ojämn kamp mot döden…..Jorden jobbar sakta men säkert på att bryta ner oss till mull…..Precis som allt levande på jorden,vissnar vi ner och dör….Och för varje år vi kämpar emot och överlever kommer vi ett år närmare döden…..Som ett kvitto på det får vi sämre syn och hörsel…Sämre minne…Gråare tunnare hår…Och kroppen börjar flyta ut i konturerna och liknar mest en karikatyr på oss själva….. till slut förlorar vi kampen.
Men fram tills dess får jag springa snabbare och längre….Äta mindre och mindre,och inte unna mig gott öl….Så kanske jag lurar döden ett tag till….
Kämpa på
Knivskarp analys och stor mental styrka är avundsvärd.
Vi jobbar på efter förmåga.
Det måste gå.
Du är ett undantag. Du har förmodligen supergener,och borde egentligen varit död för 20 år sen.
Lycka till min vän! Själv väger jag lika mycket som när jag var 18 och mitt minne har aldrig varit bättre.